Linnéa

Refränger och fett tröttnar man på.

Endast kärlek kan driva ut hat...

Kategori: Livet

Jag lättade mitt hjärta igår. Den här hösten har tärt mig. Allt elände i världen. Vart är vi på väg?

 

Dagar som denna går det runt i huvudet på mig. Minns tillbaka, tänker på framtiden. Undrar hur jag ska kunna vara närvarande i nuet. Vad händer med vår värld? Var kommer all denna ondska ifrån? För ondska i dess renaste form är detta. Oskyldiga människor dödas. Allt är planerat in i minsta detalj. Det är ren krigsföring. Jag har min familj på plats. Människor som ligger mig allra, allra närmast. Den oro jag känner vet inga gränser. Den sorg jag känner vet inga gränsen. Den rädsla jag känner… Har jobbat med tårarna konstant brinnandes bakom ögonlocken. Ögonen vattnas och det gör ont, så ont av värken från all oro och rädsla i mitt bröst. Är det den här världen vi ska åldras i? En värld som spottar på de som redan ligger halvt begravda, som är så fylld av mänsklig kyla och mörker. Människor som flyr. Människor som flyr allt de har för en väg så osäker att de inte ens vet om de kommer levande fram till målet. Vet de ens vad målet är mer än att fly?  När man flyr mot en annan verklighet som man inte ens vet om man når fram till istället för att stanna kvar där man har sitt allt, då är den platsen ett helvete på jorden. De dör hellre på flykten än stannar kvar. Den verkligheten kan man aldrig förstå. Vad har de sett? Vad har de blivit utsatta för? Vill vi ens veta? Det enda vi kan göra är att öppna våra famnar, våra länder och våra gränser för dem. Låta dem komma till en tryggare värld än den de flytt från. Visa att vi är fulla av mänsklig värme och att vi lever i den här världen tillsammans. Den är VÅR. Den är ALLAS. Vi är alla människor och det är vårt förbannade ansvar att ta hand om varandra och hjälpa de som har svårt! Det gör så ont i mig. Hela min själ värker. Vet inte vad jag ska ta mig till...

 

 

Inget är magiskt och det är så tragisk.

Kategori: Livet

Jag har börjat träna. Lyfta skrot och göra marklyft. Squats trots att jag egentligen är emot det. Svettas som aldrig förr. Springer för att jag tycker det är kul. Och kroppen håller. Äntligen! Den gör till och med mindre ont. Det är kul!
 
It's time for some me-time. Ta hand om mig själv. Med med måtta och balans. Tror balans ska bli mitt ledord. Därför ska jag nu efter 5 dagars hård träning, gröt, tonfisk och tidiga kvällar byta ut det mot vila, vin, sena nätter och långa sovmorgonar. Ledig helg väntar. Jag är så värd det. Ska fira in mitt "nya jag" (världens värsta klyscha) i den älskade Stockholms-natten. Vara snygg, vara fri och leva ut. Vara ung och dum. Because I'm worth it efter de här två veckorna av renhållnad. Duktiga mig.
Avgudar dessutom att vara brunett. Det passar mig så mycket bättre just nu!